NU

Teater KAOS förbereder en ny produktion. Arbetet påbörjades 2013.

Mer information kommer

 

Mina teaterrötter sträcker sig ner till Stockholms vitala fria scenkonstliv på 80-talet. Överallt fanns det teatergrupper med skådespelare som dagligen tränade och repeterade tillsammans. Vi sprang på varandras föreställningar med nyfikenhet och hunger. Förför mig, överraska mig, gör vad som helst …det fanns en brinnande iver som genomsyrade allt vi gjorde. Gatuteatern var fortfarande levande och dansteatern etablerades. Peter Brook, Meyerhold och Ariane Mnouchkine gjorde starkt intryck på oss. Grotowskij var husguden och nycirkusen tog oss med storm.

Jag har studerat skådespeleri med Keve Hjelm på Teaterhögskolan. Under många år tränade jag på Lee Strasbergmetoden. Det kom pedagoger från usa, och jag besökte dom alla. Jag har också läst teatervetenskap i ett år.
 

TEATER KAOS

I över två decennier har fokus legat på den egna verksamheten på Teater KAOS. På KAOS får processen utrymme, tid, så även det oväntade kan uppstå och utvecklas. På KAOS tar jag en produktion i taget, och de brukar ta 2-3 år att genomföra. På KAOS har jag också valt bort egen fast scen. Istället får varje produktion, varje konstnärlig idé, söka det scenrum som den mår bäst av. Jag tycker också att teater ska turnera, för att nå en så stor publik som möjligt, gärna utanför städerna.

Frihet är en illusion i alla lägen. Jag har valt den fria scenkonsten för möjligheten att tänja begränsningarna, och kompromissa så lite som möjligt. Det är fördelar som jag uppskattar och försvarar.

Bland produktionerna märks Till Damaskus I-II-III, Mor Pegg, Demoner, En dåres försvarstal, Ett moln i byxor m.fl.

Läs mer på Teater KAOS hemsida >>

 

REGI & SKÅDESPELAREN

Den intressanta teatern förutsätter ett tilltal som vi tror på. När vi tror på det vi upplever, så lyssnar vi. Vi lyssnar.

Jag tycker om det rent hantverksmässiga på teatern, det tekniska umgänget med bilden, ljuset och rytmen. Men inget av detta betyder något, om jag inte hör skådespelaren i orden. Är skådespelaren där? Teater är underhållning, men det utesluter inte att den kan vara på riktigt.

 

RUMMET & KOMMUNIKATION

För mig är teater kommunikation.

Jag har regisserat och spelat i teater som framförts på stora och små, runda och niokantiga scener. Jag har medverkat till teater i raukfält, parker, slottsruiner, hangarer, i cirkustält osv. Oavsett var man är så är det alltid kommunikationen som skapar teater som lever, teater som betyder något.

På Radioteatern gjorde jag nyligen Saxofonmannenen tragikomisk dramadokumentär med två röster. I den produktionen sliter jag öppet med just kommunikationen, redogör för ambitionen att skapa ”liv till varje pris”, som Bo Widerberg uttryckte det.

Lyssna under länken ”Radio”


ROBERT LEPAGE

Den mest fängslande föreställning jag sett är The seven streams of the river Ota, regisserad av Robert Lepage (Canada). Föreställningen var sju timmar lång och gästade Stockholms stadsteater tre kvällar i rad. Jag var där varje kväll. Svårt att förmedla i skrift varför …det var totalteater, integritet och vibrerade närvaro. Teater som konkret magi.

 

DANS & DANSTEATER

Ett gästspel av Pina Bausch danskompani för 25 år sedan gjorde så starkt intryck på mig, att jag tog tåget till Wuppertal och gick på audition. Utan dansskolning var det dock svårt att göra intryck på Bauch, i spegelsalen. Så det blev första bästa tåg hem igen.

Companie le scuisse var en fransk dansgrupp som Teater Scharazad bjöd till Stockholm. Det ordnades workshop. Jag fattade tycke för kompaniet och for till Paris för audition. Men den blev blev inställd. Märkliga slumpar gjorde att jag istället hamnade i en studio med koreograf, dansare och performanceartisten Elaine Shipman från New York. Det var bara Elaine och jag. På en vecka sattes en föreställning ihop, och Shipman bjöd in den franska danseliten att komma och titta på oss två. Jag följde koreografens instruktioner, och slängde tidningar i luften. Inte heller den franska danseliten var imponerad.

Men några år senare satte Shipman upp en dansföreställning på Americanhouse i Berlin, och då fick jag äntligen vara med på riktigt. Finalnumret var t.o.m. koreograferat av mig.

Än idag är jag väldigt förtjust i fridans, och lyckad performancekonst. Sedan några år tillbaka dansar jag regelbundet Kontaktimprovisation, en dansform med rötterna i New Yorks fridansande 70-tal.

 

KULTURPOLITIK

I samband med den senaste kulturutredningen 2009, så tog Stina Oscarsson initiativ till en Skuggutredning. Den handlade om att utveckla kulturpolitiken genom inspel från kulturarbetarna själva. Vi var några som engagerade oss i Skuggutredningen under några månader, däribland jag. Finalen var en maratonuppläsning av alla inkomna förslag på Orionteatern.

Läs mer www.skuggutredningen.se >>

 

Jag har under många år engagerat mig för en förändring av fördelningspolitiken, gällande anslagen till den fria scenkonsten i Stockholm och Sverige. Stockholms kulturförvaltning har lyckligtvis på senare år öppnat upp systemet för nya aktörer. Man fördelar numera anslagen utifrån kriterier som konstnärlig kvalitet, mångfald och jämlikhet. Men på Statens Kulturråd härskar alltjämt det gamla konservativa och statiska anslagssystemet. På Kulturrådet upprepas besluten per automatik år efter år, utan någon större hänsyn till de konstnärliga resultaten och konkurrenssituationen. Kulturrådet har påstådda kriterier för anslagsfördelningen, men i praktiken har dom ingen inverkan.

Jag förespråkar en dynamisk fördelningspolitik, som förhåller sig till en tydlig kulturpolitisk inriktning. Bara så kan vi åter få ett vitalt och fritt scenkonstliv.

Läs mer på teater KAOS hemsida – Kulturpolitik >>

 

LITE ANNAT

På uppdrag av Misa, Autism- och Aspbergerförbundet,  var jag under några år teaterpedagog för en grupp med diagnosen Aspberger.

 

 

/Max