Så stor teater får man inte uppleva många gånger i sitt liv
Nedan följer recensioner (vissa i sin helhet) på följande produktioner …
Saxofonmannen
Mor Pegg
Vita Horan
Till damaskus I-II-II
En dåres försvarstal
Demoner
Ett moln i byxor
Hjärtats kyrka
Saxofonmannen (Max Lundqvist/Fosse)
Radioteatern
Gnistrande vackert om konstens äkthet
Hela recensionen i SvD >>
Friktionen mellan regissören och gatumusikern är mycket roande. Alltmer pressad att försöka skaka liv i sin roll börjar Saxofonmannen sjunga rollen
Hela recensionen i Tidningen Kulturen
Uppskattade verkligen Saxofonmannen. Det kändes ömsint och en smula nytt och äkta när det gäller radioteater /Bengt Bok, professor i radioproduktion, DI
Väldigt nyskapande, har aldrig sett eller hört något liknande förut /Carina Sundqvist, producent
Shit! /Ålmajty Å Elieson, konstnär
Sådant här hör man inte varje dag. Fint med samtalet efteråt också. Tänker fortfarande på vad jag hört, får lyssna igen. Omtumlande till sin form, samtidigt så tydlig och talande, i många lager. Brutal och finkänslig. Uppiggande radioteater, verkligen /Jonas Lundkvist, scenograf Operan
Det var första gången under radioteaterns alla år som tonen lät autentisk /Caroline Rauf, skådespelare
Spännande det här. Bara för att han ”inte är” skådespelare så känns det som om det vore på riktigt. Och att du är elak på riktigt. Lite så som Lars Ring verkar ha uppfattat dramat. Alltså man underkänner den dramatiska situationen, för att man, i det här fallet saxofonmannen, tycker att han är ett offer. Men va fan, det är ju dramatik /Magnus Dahlerus, konstnärlig ledare Teater Blanca
Spännande, gränslöst, lite skrämmande och poetiskt /Mårten Olsson, fastighetsmäklare
Garvar ihjäl mig. /Elin Kraft, publik
Mor Pegg (Max Lundqvist)
En fullständig knockout!
Hör hela recensionen på SR, P1 >>
Utan början, utan slut. Karaktärerna kastar de sig in och ut ur sig själva. Mor Pegg, människans gemensamma identitet utanför den fysiska världen, flämtar för sin överlevnad. Åskådarna börjar skruva på sig. I luften hänger frågan ”Skall vi gå med på det är eller skall vi gå härifrån?”.
Hela recensionen på Tidningen Kulturen >>
En postbeckettsk parafras och lika existentiell
Max är oerhört skicklig
Hela recensionen på Teaterstockholm.se >>
Komprimerat och full action. Max Lundqvist är otroligt bra. Jävligt coolt!
Hör hela recensionen på SR Metropol >>
Att du vågar? Är allt en provokation? Du är en sann konstnär
/Björn Melander, regissör
Mor Pegg är ett försök att tala om hjärtats och livets angelägenheter i
en tid när hela världen är sönderpratad och söndersprängd av bilder …Man skrattar, ibland högt och tillsammans, ibland för sig själv. Mor Pegg är en föreställning som tar vår tids längtan efter mening på fullt allvar. /Anders Olsson, ordf Skinnskattebergs teaterförening
Magstark föreställning! Den existentiella kampen i sin skoningslösa äkthet! /Sigrid Herrault, dramatiker
Vi skrattade ihjäl oss. Sjukt roligt.
/Linda Rosing, bloggare
Jag kommer förmodligen aldrig att glömma er föreställning. Jag ångrar att jag var där /Manlig student, efter en skolföreställning
Vita Horan (Tom Eyen)
Fantastiskt” hördes i publiken och några började gråta. Vita Horan är frigruppsteater när den är som bäst.
Att de två skådespelerskorna gör sin scendebut märks inte, vilket tyder på något så ovanligt som en osynlig mästarhand. I Lundqvists regi får kvinnoödet nerverna att vibrera. Skrattet hänger i luften.
Hela recensionen på Tidningen Kulturen >>
Vita Horan (Norma Jean/Marilyn Monroe) är en intensiv, lödig, existentialistisk föreställning, om förförisk image och galenskap. Den ena blondinen kråmar sig i utstuderade poser, den andra klättrar förtvivlat på väggarna i sin tvångströja likt en löpsk katta.
Till Damaskus I-II-III (August Strindberg)
Oerhört upplyftande och nyskapande /WhatsOnMedia.com
Väldigt bra, en mardröm med komiska inslag /Radio Sthlm
Djärvt och lyckat – Gå och se!
Läs hela recensionen i Dagen >>
Gripande, sorgset och vackert /Expressen
Smärta och närhet – se teater KAOS!
Läs hela recensionen i Slynglar >>
Visuellt genomarbetad och poetisk /Scentidningen Nummer
KAOS dammar av Strindberg …Max Lundqvist har vuxit som regissör
Demoner (Lars Norén)
Lysande /Västerbotten Kuriren
Hysteriskt rolig /Norrbottens Kuriren
Ett humoristiskt reningsbad /Hälsinge Kuriren
Fem urnor av fem möjliga /SR Blekinge
Grymt rolig… en helgjuten uppsättning /Länstidningen
Ingen människa lär ha lämnat föreställningen oberörd /Motala Tidning
Max Lundqvist har på kornet hittat rätt /Uppsala Nya Tidning
Mycket bra! /Expressen
Teater utan en enda falsk ton /Smålands Posten
En underbar och stor upplevelse. Jag blev enormt imponerad av skådespelare, regi, scenografi, ja av allt. Det är ett nöje att gå på en föreställning, som man blir så totalt uppslukad av /Isa Stenberg, Riks Drama
En dåres försvarstal (August Strindberg)
Härligt vital teater – av det största slaget /Lars Ring, SvD
Skådespelaren Max Lundqvist gör en oförglömlig enmansföreställning /Barometern
Vitalare, uppkäftigare och mer drabbande teater upplever man inte särskilt ofta /Hallands Posten
Allt han gör berör. Humor och humör i en mustig mix. Man bugar, bockar och tackar /Norra Skåne
Det är teater när den är som bäst /Norrköpingsposten
Humor, smärta och stor skådespelarkonst, man fylls av beundran och ryser. Dåraktigt bra! /SDT
Kan en enda skådespelare hålla en publik fångad i två timmar? Ja – om skådespelaren heter Max Lundqvist /Västerbottens Folkblad
Imponerad reser jag mig för Max Lundqvist. /Jönköpings Posten
Max Lundqvist är en mästare på att gestalta olika människotyper. Allt från pimpinetta damer till karikerade baroner… griper tag i publiken på ett nästan kusligt sätt. /Norrskensflamman
Lundqvist rör sig med samma exakthet och behärskning som en dansare. En gripande och imponerande prestation. /Norrköpings Folkblad
Ett stycke stor teater. Ingenting mindre än sensationellt. /NK
Vital in absurdum… onekligen en beundransvärd prestation. /Östgöta Correspondenten
Gavs det fler föreställningar som hade samma glöd och täthet skulle det nog inte behöva viskas om någon begynnande publikkris. /Västerbottens Folkblad
Ett moln i byxor (Vladimir Majakovskij)
Mötet jag sent ska glömma. Obehagligt närgången och naken… det måste ha varit Max Lundqvist för jag tror inte på reinkarnation. Måtte ingen se att något hänt mig… kan livet någonsin bli som vanligt igen efter det här mötet? /Britt Lindgren Blom, Piteå Tidningen
Max Lundqvist är formidabel i rollen. Sällsam närvarokänsla med oerhörd inlevelse och utlevelse… Hela hans kropp arbetar… Leve riktig teater! /Norrköpings tidningar
En oförglömlig kväll… Max Lundqvist var mästerlig och fängslar med glödande passion. Publiken är förstummad och håller andan i en helt fantastisk föreställning. /Nya Vermlands Tidningen
Mer dynamisk teater än på Dramaten spelades i somras på Café Strömparterren. Utspelet är bedövande vitalt, fräckt, sensuellt och lyriskt om vartannat. Teater som magi och förförelse när Max Lundqvist på en halv meters håll spände ögonen i en ung flicka som satt som hypnotiserad av poesin. /Nils-Petter Sundgren, Månadsjournalen
Max Lundqvist agerande på scenen fullständigt avväpnar publiken. Så stor teater får man knappast uppleva många gånger i sitt liv! /Joakim Sparv, Nya Kristinehamns Posten
När Max lämnade scenen blev publiken sittande orörlig en lång stund framför det brinnande stearinljuset, hur skulle den kunna annat, snärjd som den var av en hel timmes trasslande med alla de starka känslorna. /Värmlands Folkblad
Allting stämmer. En strålande rolltolkning. /Hallands Nyheter
Max Lundqvist, till anden brinnande, ger metaforerna liv. Rosenrasande… en plågsamt förälskad ung man, som vill fly från sitt eget hjärta. /Huvudstadsbladet Helsingfors
Festivalens stora positiva överraskning. /Tartu Bladet, Estland
Skrik, svett, tårar, bara blod saknas. Man dras med så mycket att man nästan inbillar sig att det är poeten själv på scenen. Det är så här jag vill se Majakovskij. /Västerbottenkuriren
Kött och blod… lyrisk explosion… Musik från såväl Blues som rysk och japansk folkton. /Örebro Allehanda
Utomordentligt bra. Vredgad kärlek, häftig utlevelse, gripande och känsla med substans. /Torbjörn Säfve, Norrbottenskuriren
Max Lundqvist show, hängande ut sitt hjärta på en spik. Ömsint och vädjande, hejdlöst och rosenrasande. /Gunder Andersson, Aftonbladet
Fängslande uttrycksfull show… sårig kärlekslängtan… galghumoristiskt kryddat… intensiv och explosiv /Länstidningen Östersund
Attraherande… nyansrikt… oerhört modern… brinnande temperament och lust. /Anna-Lena Persson, SvD
Vibration ut i naglarna… Diktens laddade energi exploderar. /Dala-Demokraten
Påfallande genomarbetat. Max Lundqvist har god kontroll över sina skådespelarinstrument… öga mot öga. /Ingegärd Waaranperä, DN
En konstnärlig explosion… härligt gitarrspel. /Vera Nordin, Jönköpingsposten
En berg och dalbana i människosjälen. Genomträngande gestaltning med sinnesfull helhet. En högst sevärd föreställning. /Östersundsposten
Roligt… trollbindande… entusiastisk publik och många inklappningar. /Sala Allehanda
Stämningsladdad högtidsstund. Finstämt och fullt ös. /Helsingborgs Dagblad
Ingen lär ha lämnat lokalen oberörd. Med Max Lundqvists hjälp är det lättare att ta till sig och förstå Majakovskij. /Bärgslagsbladet Köping
Max Lundqvist blir Vladimir på scenen. Man känner andedräkten i örat i ett järngrepp. Besvikelsen var uppenbar när det ‘redan’ var slut. /Stenungsunds Tidning
En reinkarnation… Brinnande inlevelse! /Björn Brånfelt, Sundsvalls Tidning
Max Lundqvist har förmågan att flamma som en eldsvåda, som en orkan sveper Lundqvist fram. Det känns som ett knytnävsslag i magen. /Upplands Nyheter
Överväldigande. Kärlekstörst, förtvivlan och högmod. Strålande! /Gotlands Tidningar
Vackert sprött gitarrspel… omtumlande. Det hela berör och publiken är förstummad. /Gotlands Allehanda
Max hoppar, kryper, dansar, skakar, står, går och ligger… med en sällsynt scenisk närvaro. Han vrålar och viskar, gråter, skrattar och skriker. /Östgötacorrespondenten
Max Lundqvist agerande på scenen fullständigt avväpnar publiken. Så stor teater får man knappast uppleva många gånger i sitt liv! /Joakim Sparv, Nya Kristinehamns Posten
Unikt, fullkomligt hänsynslöst. /Östgöten
Imponerande spelvariation, svettigt och mjukt. /Jönköpingsposten
Kuslig hudlöshet… ett öppet sår. Mästerligt… så nära Majakovskij man kan komma. /Norra Skåne
Sprängde barriärerna… Tragik och humor, smärta och glädje. Det är mustigt och kusligt. En rysande känsla. /Ölandsbladet
En gitarr och Max Lundqvist. Det räcker och övertygar. En upplevelse för varje besökare. /Värmlands Folkblad
Hjärtats kyrka (Vladimir Majakovskij)
Radioteatern
Hjärtats kyrka är en halvtimmes medveten och njutbar poetisk teater