NU

Teater KAOS förbereder en ny produktion. Arbetet påbörjades 2013.

Mer information kommer

 

Mina rötter sträcker sig ner till Stockholms vitala fria scenkonstliv på 80-talet. Överallt fanns det teatergrupper med skådespelare som dagligen tränade och repeterade tillsammans. Vi sprang på varandras föreställningar med nyfikenhet och hunger. Förför mig, överraska mig, gör vad som helst …det fanns en brinnande iver som genomsyrade allt vi gjorde. Gatuteatern var fortfarande levande och dansteatern etablerades. Peter Brook, Meyerhold och Ariane Mnouchkine gjorde starkt intryck på oss. Grotowskij var husguden och nycirkusen tog oss med storm.

Efter några frigruppsår sökte jag mig mot olika utbildningar. Teaterhögskolan hade på den tiden även en 1-årig utbildning, för de med erfarenhet som skådespelare. Uttagningarna var parallellt med intagningsproven till den traditionella 4-åriga utbildningen. Efter 4:e provet fick jag på omväg höra att man tänkte ta in mig på den längre utbildningen istället. Jag ringde då skolan och förklarade att jag inte var intresserad av den 4-åriga utbildningen. Så det blev ett år med Keve Hjelm, och hans djupläsningar. Under de här åren försökte jag även begripa mig på Lee Strasbergmetoden. Det kom pedagoger från usa, och jag besökte dom alla. I flera år satt vi och letade efter känslominnen i en avspänd, men aktiv, kropp. Jag läste också teatervetenskap i ett år.

Fler cv-meriter finns under länkarna Teater, Film/Tv och Radio

 

TEATER KAOS

I över två decennier har fokus legat på den egna verksamheten på Teater KAOS. På KAOS får processen utrymme, tid, så även det oväntade kan uppstå och utvecklas. På KAOS tar jag en produktion i taget, och de brukar ta 2-3 år att genomföra. På KAOS har jag också valt bort egen fast scen. Istället får varje produktion, varje konstnärlig idé, söka det scenrum som den mår bäst av. Jag tycker också att teater ska turnera, för att nå en så stor publik som möjligt, gärna utanför städerna.

Frihet är en illusion i alla lägen. Jag har valt den fria scenkonsten för möjligheten att tänja begränsningarna, och kompromissa så lite som möjligt. Det är fördelar som jag uppskattar och försvarar.

Bland produktionerna märks Till Damaskus I-II-III, Mor Pegg, Demoner, En dåres försvarstal, Ett moln i byxor m.fl.

Läs mer på Teater KAOS hemsida >>

 

ROBERT LEPAGE

Den mest fängslande föreställning jag sett är The seven streams of the river Ota, regisserad av Robert Lepage (Canada). Föreställningen var sju timmar lång och gästade Stockholms stadsteater tre kvällar i rad. Jag var där varje kväll. Svårt att förmedla i skrift varför …det var totalteater, integritet och vibrerade närvaro. Teater som konkret magi.

 

DANS & DANSTEATER

Ett gästspel av Pina Bausch danskompani för 25 år sedan gjorde så starkt intryck på mig, att jag tog tåget till Wuppertal och gick på audition. Utan dansskolning var det dock svårt att göra intryck på Bauch i spegelsalen. Så det blev första bästa tåg hem igen.

Companie le scuisse var en fransk dansgrupp som Teater Scharazad bjöd till Stockholm. Det ordnades workshop. Jag fattade tycke för kompaniet och for till Paris för audition. Men den blev blev inställd. Märkliga slumpar gjorde att jag istället hamnade i en studio med koreograf, dansare och performanceartisten Elaine Shipman från New York. Det var bara Elaine och jag. På en vecka sattes en föreställning ihop, och Shipman bjöd in den franska danseliten att komma och titta på oss två. Jag följde koreografens instruktioner, och slängde tidningar i luften. Inte heller den franska danseliten var imponerad.

Men några år senare satte Shipman upp en dansföreställning på Americanhouse i Berlin, och då fick jag äntligen vara med på riktigt. Finalnumret var t.o.m. koreograferat av mig.

Än idag är jag väldigt förtjust i fridans, och lyckad performancekonst. Sedan några år tillbaka dansar jag regelbundet Kontaktimprovisation, en dansform med rötterna i New Yorks fridansande 70-tal.

 

/Max